Elin Westerberg
Att skriva är frivilligt. Och, för mig, livsnödvändigt. Luft, vatten, mat, min familj, tak över huvudet och skriva. Utan det finns jag inte.
Jag har skrivit sedan jag var liten, det finns så mycket att utforska. I mitt donationskort (som jag fyllde i som tonåring) står det att jag donerar allt utom min hjärna och mina fingertoppar. Det är ju de som i symbios kommer på och får på pränt allt det jag vill säga och det är på något vis de som känns mest värdefullt, vad min kropp anbelangar.
Så kanske, Luft, vatten, mat, min familj, tak över huvudet, skriva, fingertoppar och hjärna. Livets nödtorft.