Livet så nära
Historisk roman
Sverige-Norge 1945-1965
Livet så nära handlar om en handikappad kvinnas rätt till ett eget liv och ett yrke, ett kvinnoöde som lär oss att våga hoppas, att inte sluta kämpa, att inte ge upp.
Det är en bok om en stark och modig kvinna, som möter en man och förälskar sig, men först efter en lång och bitter kamp med familjen får hon mannen hon älskar.
Han är från Norge, har kämpat i ”Hjemmefronten” och bland annat smugglat flyktingar över gränsen. Han blir skjuten, men räddas och vårdas länge på sjukhus. Så kommer han till Sverige.
Tillsammans klarar de 50-talets depression, och hon lyckas, buren av egen kraft och driftighet och trots ett mycket svårt fysiskt handikapp, att bygga upp en verksamhet som egen företagare.
En bit svensk bygdekultur växer fram och vävs samman med ett stycke norsk efterkrigshistoria i ett spännande drama, som fängslar och trollbinder i kapp med den skimrande bitterljuva kärlekssagan.
Berättelsen, som bygger på en sann historia, börjar 1945 och verklighetsunderlaget gör sagan till levande historia, som tjusar och fascinerar.
Boken finns i bokhandeln, internetbokhandeln och går att låna på bibliotek.
FÖRORD
När man rör sig i Sverige så har det många gånger slagit mig hur konformt vårt samhälle blivit. Man måste titta noga och söka för att avgöra om man befinner sig i en ort i Götaland, Svealand eller Norrland – Sibyllakioskerna, Expertbutikerna och McDonald ser ungefär likadana ut och kommunalpolitikernas monument över sig själva verkar stöpta i samma ”UNI”-form, rivningsraseriets kulturlöshet står som skampålar över arkitekternas historielöshet liksom 70-talets miljonprojektbyggen var man än är.
Men det har inte alltid varit så. Det har för inte alltför länge sedan funnits ett annat samhälle – ett samhälle med närhet och kontakt som gav trygghet och gemenskap, men också ett samhälle fyllt av omedvetna förtrycksmekanismer, omedveten grymhet och patriarkatets självpåtagna auktoritet.
Byggnader må rivas, varuhus må byggas, plast och betong må ge oss ett intryck av att nu har vi förverkligat planhushållningens paradis – men människor förändras inte på samma sätt som miljön utan drar med sig sina seder, attityder och relationsmönster långt efter det att samhället skenbart har förändrats. Det är bara det att sedvänjorna, ritualerna och samspelen finns kvar och förefaller egendomliga eftersom de står där som allt mer isolerade frötallar på ett kalhygge, eftersom de bevarats sin kontext.
För att vi skall förstå sammanhangen, för att vi inte skall bli historielösa och för att vi skall i ordets djupaste mening bibehålla vår hälsa är det viktigt att vi får goda skildringar av våra rötter, på samma sätt som det är viktigt att vi får en historiebeskrivning som inte behärskas av rådande maktelit. En klok kollega sade en gång att en av de viktigaste diagnoserna som finns är att ”vara i dålig kontakt med sina förfäders andar” och han pekade då på att det är en diagnos som används med stor framgång i större delen av världen men inte accepterats i ”det förnuftiga västerlandet”.
”Livet så nära” är en roman men också en nutidshistoria om en del av Sverige under nittonhundratalet. Det är det lilla samhällets Sverige sett genom ögonen på en kvinna som har en gradvis fortlöpande muskelsjukdom, en kvinna med en inre styrka som hon fått i och av det lilla samhällets gemenskap, men som också finslipats av det ständiga mötet med de omedvetna förtryck som likaså det lilla samhället ger. Att ha en kronisk sjukdom som sakta förvärras år efter år ställer särskilda anspråk – som en gång en kvinna sa:”Jag brottas ständigt med hur jag skall tänka – är det jag som har en sjukdom eller är det en sjukdom som har mig? Jag tänker att den dag jag inte orkar vara jag med en sjukdom vill jag inte leva längre”. Gunda har tagit ställning redan när vi möter henne första gången och vad vi möter är den livslånga kampen kring rätten att vara sig själv.
Men det är kanske inte främst för detta jag kommer att minnas boken, utan främst för intensiteten och djupet i kärleksskildringen av hennes förhållande till Morten alltifrån den första förälskelsen till den djupnande kärlekens övergång till en äkta tvåsamhet.
När jag läser en roman så har jag alltid en tanke i bakhuvudet: ”Hade detta kunnat hända i verkligheten?” och har då alltid den judiske filosofen Martin Buber som referent: i en diskussion om dialogens väsen skiljde han på den äkta dialogen som var ett genuint möte mellan två människor – ett möte som var långt djupare än de ord som växlades. Detta skildrade han ifrån den ”dialog kring teknikaliteter” som på en annan nivå var nödvändig som en problemlösande instans. Som en tredje dimension talade han om ”den till dialog förklädda monologen” mellan människor. Utifrån min egen livserfarenhet vet jag att det verkliga livet alltid innehåller alla dessa tre dialogformer och trovärdigheten i en skildring kräver att alla dessa tre nivåer finns med.
Efter att ha läst ”Livet så nära” med alla dess detaljer som flyter fram genom åren så känns det för mig som om ”detta har hänt eller skulle mycket väl kunna ha hänt i verkligheten” vilket gör att jag istället för att skriva en recension bad författaren om att få förmånen att skriva inledningen till boken.
För jag uppfattar den här romanen som en stor och äkta roman och tvekar inte när jag vill jämföra författaren med en Märta Tikkanen, en Moa Martinsson eller en Kristina Lugn som skildrare av kvinnans allra innersta väsen. Det finns en manlig inre värld på samma sätt som det finns en kvinnlig och jag skulle önska att många yngre män som är så osäkra skulle ta till sig och förstå de kvinnliga perspektiven som framkommer så tydligt hos de här författarna istället för att gå in i förvridna och perverterade mansroller som snarare verkar för att sära än att förena könen. Min uppfattning är klar – litteratur som ”Livet så nära” är ett hjälpmedel för att skapa förståelse och respekt mellan könen.
Slutligen skulle jag vilja drista mig till att ha synpunkter på bokens tempo. Det finns en diskrepans mellan den starka inre dramaturgin i Gundas inre monolog och bokens lugna skildrande av vardagen som vid första läsningen skapade en inre spänning hos mig som läsare. Med hjälp av mediaforskaren McLuhans berömda tes ”the media is the message” vill jag förstå denna diskrepans som nödvändig – det var just i sådant här tempo som Gunda fick möjlighet att bli den person hon blev.
Detta gav mig ett nutidskritiskt perspektiv. Håller vi på att rycka undan förutsättningen för att nya Gundor och Gundar skall utvecklas i vårt eget informationsintensiva men kommunikationsfattiga samhälle? Jag har inget svar på frågan utan tänker att det är det slutliga betyget på romanen – den skapade oroande tankar i mig. Och är det inte egentligen all god litteraturs främsta uppgift – att genom att förmedla ett nytt perspektiv oroa och skapa nya frågor?
Birger Gröndahl, medmänniska (som genom sitt engagerade arbete med traumatiserade flyktingar för bl.a. Röda Korset, spanades in och handplockades av en Headhunter till en professorstjänst i Trondheim Norge, men nu är tillbaka som pensionerad specialistläkare i Sverige).
Recensioner
Recension 1:
Gunda har under barndomen blivit använd som en ympkalv. På henne testade man medicin för att pröva om folkhälsan skulle kunna förbättras. Konsekvensen för Gundas del, blev ett liv som handikappad. Om det nu var så, att det var vaccinet som skadade Gunda eller inte blir aldrig klarlagt.
Gunda växer upp och lever i ett Sverige som inte är handikappanpassat. Det är också mycket som inte är passande för en handikappad kvinna att ge sig in i. Det gäller utbildning, yrke, försörjning och inte minst rätten att få älska en man. Gunda är en person med en inre styrka och stark uthållighet – hon ger sig inte.
Christina Gustavson skildrar i sin roman Gundas kamp för ett värdigt liv. Det är en gripande berättelse. Kvar i minnet stannar inte minst mötet mellan Gunda och den man hon kom att älska, hur dessa två lyckas att forma ett liv tillsammans, trots omvärldens motstånd. Kärleken mellan man och kvinna, som alla hinder till trots, övervinner allt. Det är ett svunnet Sverige som stiger fram i romanen, men berättelsen lever i nuet.
Läs romanen om Gunda och njut av en berättelse, med inslag av skröna. Christina Gustavson bjuder på läsning som väcker nyfikenhet och en lust att mer få titta in i den värld hon öppnar för oss.
Birgitta Bergman, leg.Psykolog, leg. Psykoterapeut
Recension 2:
Boken är UNDERBAR! Jag skulle vilja uttrycka mig så här:
Boken väcker först alla mina sinnen till liv. Genom språket får jag direktkontakt med hur det luktar, hur det låter, hur det känns, hur det levs, hur det till och med smakar under den här tiden med Gunda. Jag ser och förstår nästan precis hur hon har det. Jag känner mig som ett med henne och delar på så sätt hennes öde på olika sätt. Man behöver inte ha dåliga ben för att förstå och känna igen hennes vanmakt och behov av att klara sig själv. Det räcker med att vara kvinna många gånger!! Men Gunda var både kvinna och handikappad i en tidsålder som kunde med att försöka omyndigförklara någon med gott huvud och dåliga ben – inte tvärt om, som vore mer begripligt!!
Att få följa Gundas liv och hennes familjs är som att återknyta kontakten med en del av vår egen historia. Livet med Gunda ger också en känsla av jäklaranamma som ger mig som läsare ny egen livskraft. Kunde hon, så kan minsann jag också!!
Att få uppleva Gundas och Mortens kärlek till varandra är som att återfå hoppet om mäns och kvinnors möjligheter att leva tillsammans. På ett gott sätt trotsar de liksom alla dåliga odds och bara fortsätter vara måna om varandra och respektera varandras särart på ett sätt som vi idag ofta glömt bort i vår iver att vi skall bli så lyckliga tillsammans att vi blir så frustrerade när det inte går gnisselfritt.
Gundas kamp för ett anständigt liv i en tid som inte ville se och förstå handikapp är tyvärr inte så långt från vår tid som vi kan önska oss och därmed får boken också en aktualitet idag. Den handlar inte bara om vår historia och då. Den handlar om dig och mig idag och hur vi är mot varandra. Var har vi våra värderingar egentligen och hur har vi det med våra fördomar?? Sådana tankar väcker boken också till liv.
Du kan inte läsa den utan att fundera över var du själv står, för du kan inte vara oberörd av ett kvinnoöde som Gundas!!
Läs den, låt dig ryckas med i den och njut med alla dina sinnen medan du tar del av Gundas allra innersta. Jag längtar redan efter resten av Gundas liv, eller är det mitt eget liv jag vill ska ta gestalt?? Du har flera timmars härliga upplevelser framför dig nu! LÄS OCH UPPLEV!
Mona Hulling, Leg. läkare, Psykiater
Recension 3:
Med det stora förtroende jag fick av författarinnan att läsa in hennes berättelse om ett antal människors liv och leverne med fokusering på nyckelpersonen Gunda, har jag med utgångspunkt från kvinnopsykologin och det könsspecifika tänkt till, reflekterat, funderat och inte minst berörts i djupet av den fina kvinnoskildring och den kvinnokraft som förmedlas genom Gunda, hennes mor och en del andra kvinnogestalter som tar plats i berättelsen.
Jag skulle kunna vrida om mitt kvinnoperspektiv till att hävda att denna roman är något mer än kvinnokraft och urkraft – berättelsen är oerhört mångfacetterad, den lyfter fram och belyser både manligt och kvinnligt sett ur både ett könsspecifikt, socialt-historiskt och kulturellt perspektiv.
Den är också en psykologisk berättelse om hur vi människor antingen väljer att gå in på livets scen och delta eller att stå kvar i kulissen och se på, omedvetet styrda av våra integrerade förfäders historia.
Eftersom jag är fängslad av Gundas livskraft och fömåga att skapa livskvalité i sitt liv så passar jag samtidigt på att byta ut ordet förfäder till Urkvinnors historia. Lagda som subtila, omedvetna lager av levande nätverk och objekt inom Gunda som påverkar henne så till den milda grad att hon väljer att slå hål på sin förutbestämda plats i livet med insikten att de djupaste hindren egentligen finns inom henne själv. I detta slår hon med full kvinnlig styrka hål på sin fars huvudmandat som den som ”vet vad som är bäst”. Gundas mor är till god hjälp i sin egen kvinnostyrka som hon förmedlar till sin make – och till sin dotter.
Det är mycket som hänt vad gäller kvinnopsykologin och dess teori de senaste åren. Ett centralt begrepp inom könsspecifik utvecklingsteori är ”det relaterande självet”, som är en beskrivning av det själv många kvinnor utvecklar. Det är ett själv som skiljer sig från det mera ”autonoma” avskilda själv som männen utvecklar.
Att vara i relation med sig själv och med andra samtidigt, hävdar jag som psykoterapeut med inriktning på just det kvinnliga, är just huvuddragen i det kvinnliga hos Gunda och hos övriga kvinnor, hennes naturliga bejakande av sig själv och andra. De mellanmänskliga trådar hon bejakar, sin empatiförmåga till andra samtidigt som hon lyfter fram sina egna önskningar och behov.
Vad författarinnan lyfter in i början på berättelsen om Gunda är lite av motsatsen till kvinnostyrka, implikationer för depression och/eller undergivenhet och passivitet hos kvinnor som inte fått kontakt med ”det relaterande självet”. Gunda har det i högsta grad i början på romanen.
Hennes upplevda ansvar för relationerna till andra, till familjen, till sin far, höll på att kosta henne sitt egna själsliga liv. Ett utvecklande av depressiva drag hos henne, likväl som många kvinnor idag delar hennes symtom, med tillägget – tills urmödrarna inom henne talade och hon fick kraft att hävda sig själv, trots risken att förlora delar av sin familj och framför allt sin fars kärlek. Här har författaren på ett mycket fint sätt lyft fram och plockat av mäns och fäders automatmandat på att bestämma över kvinnoliv, det subtila lyser ändå igenom i texten.
Vad jag som läsare fascineras av är att så som historien beskrivs så spelar Gundas möte med Morten, som blir hennes livskamrat, en avgörande roll för hennes eget kämpande och beslut att utmana sin egen kvinnohistoria och sin förutbestämda plats i livet, ympad som barn och senare familjens fösök att stympa hennes existerande som fullvärdig människa och kvinna.
Störst av allt är kärleken heter det ju.
Jag kan inte låta bli att fundera över hur Gundas liv (läs kvinnors liv) skulle gestalta sig även utan denna ”stora kärlek”. Skulle vi förnimma och lyssna inåt på oss själva och våra möjligheter med samma intensitet och mod?
Om Gunda inte träffat sin Morten, hade hon då orkat kämpa för rätten till ett eget liv?
När ska vi kvinnor sluta vänta på prinsen på den vita springaren?
Ska vi sluta vänta?
Går det att förena kärlek och kvinnoutveckling? I Gundas livshistoria gick det bra. Mycket tack vare att hennes Morten integrerat så mycket av både kvinnligt och manligt inom sig.
Romanen Livet så nära är läsvärd, mångfacetterad, dubbelbottnad, framför allt är den en fin och respektfull hyllning till Gunda och övriga kvinnor som bejakar sitt inre och som vägrar att inordna sig i förutbestämda kobås och förvrängda förväntningar.
Slutord: Jag lånar ett uttryck jag läst någonstans: Kvinnor växer så att det knakar i männen … Låt oss fortsätta med detta – i all evighet!
Männen har i alla tider skrivit ned sin historia såsom allmängiltig, sett ur ett mansperspektiv. Nu är det dags att vi kvinnor skriver vår historia utifrån vår verklighet och vårt språk. Jag hoppas författarinnan vill fortsätta att vara med i det arbetet. Jag ser fram emot hennes nästa roman!
Pia Wallin, Leg. Psykoterapeut
Fakta om boken
Författare: Christina Gustavson
Titel: Livet så nära
Kategori: Roman, feelgood
Format: Inbunden bok, pocket, e-bok
ISBN:
978-91-88013-89-7 (Inbunden bok) Joelsgården förlag
978-91-88013-90-3 (pocket) Joelsgården förlag
978-91-88013-92-7 (e-bok) Joelsgården Förlag
Boken finns i bokhandeln, internetbokhandeln och går att låna på bibliotek.